Emma blåser

Oj, det blåser visst friskt i Europa nu. Ovädret Emma är där och förstör. Jag har aldrig sett vinden som något farligt. Men det är det ju faktiskt. Jag vet när jag var mindre och vi bodde lite mer utanför stan i en gammal stuga. Där när det blåste så såg det ut som vart enda träd var på väg att lägga sig över huset. Mamma kunde gå och oroa sig över att pappa inte skulle kunna ta sig hem från jobbet och gick och tittade ut genom fönstret hela tiden. Vi barn vi tyckte tvärtemot att det var mysigt när det blåste för fullt ute. Det lät som vi var omringade av någonting stort som vi var tvungna att gömma oss för. Vi var inte rädda på riktigt utan det var något vi ”framkallade” för att få igång leken. Så för att vi skulle lyckas med att gömma oss var vi tvungna att dra fram alla filtar och kuddar vi kunde hitta och bygga en jättestor koja i mamma och pappas rum. När vi hade byggt klart den och gömt oss där inne ett tag så var oftast ovädret över eller så var vi så trötta av allt stoj vi hade haft för oss så vi somnade i vår borg. Det var mysigt då, men nu vet jag ju om att riktiga stormar faktiskt tar människors liv. Så nu vill jag gå och bygga mig en koja som jag kan gömma mig i på riktigt. Som tur är så blåser det ingenting här. Förra veckan blåste det lite men det var inte så farligt. Så jag hoppas att ovädret håller sig härifrån så jag slipper gömma mig. Nu är det dags för lite film, men inte nån ovädersfilm, det får bli någon komedi som lättar upp lite. Ciao ciao!