Top Model

Har tittat på America´s Next Top model och jag blir lika imponerad och upprörd varje gång.  Nu är det säsong 9 och varenda säsong så är det i stort sett likadana sökande. Minst hälften av dem är ledsna för att de har ett så jobbigt förflutet, tragiska uppväxter eller så är de eller deras familjemedlemmar döende i någon hemsk sjukdom. Alla har blivit mobbade. I uttagningarna står de där med deras förflutna, gråter och hävdar att de är just de som borde vinna Top model för de är så synd om dem. De förtjänar en chans!! Ingen har haft det så hemskt som dem. Sen finns det de som har kaxig attityd, är bättre, snyggare och SKA vinna till varje pris. De har självklart också bara tragiska upplevelser i bagaget men ingen ska få hindra dem inte. De flesta nämner förstås att de drömt om att bli modeller sen de var barn och har följt varenda tidigare säsong. Det verkar inte vara någon som egentligen tänker på att det är en modell tävling som faktiskt går ut på att vara en modell och inte ett offer. Blir man bra på kort, kan gå som Miss J på en catwalk, har ett speciellt tilltalande utseende, är lång och smal som satan kombinerat med en relativt bra personlighet har du faktiskt en chans. När de väl klarat några utröstningar och ska stylas, klippas och formas börjar alla gråta igen. De visste inte att de skulle vara tvungna att göra det och de blir alltid missnöjda i minst 2 avsnitt innan de ääälskar sin nya look. Sen får de kritik av domarna som oftast kan deras jobb. Ännu mera tandagnisslan. Efter ytterligare några avsnitt får vi se hur tjejerna är helt slut. Ingen visste väl att det skulle vara jobbigt att vara med i en tävling. Ingen förstod att de inte bara skulle sitta o bli sminkade, ta några snabba enkla kort, festa, mingla och bli berömda. Ska de vara tvungna sitta i jobbiga poser och ta order från en fotograf och sen bli kritiserade? Who knew? Det har ju bara varit 8 säsonger innan med samma problem. Där alla sagt att det inte bara handlar om att stå och vara gullig. Man kan ju bara gilla serien haha. Hamnade på en blogg där jag läste om andra tv-serier. . Det är tydligen så att vi behöver dem.  

Norge

Jag har tänkt på att säga upp mig och flytta till Norge. Jag har flera kompisar som redan är där och de trivs så bra. Det är ju bättre pengar. I och för sig så kostar det ju mer att bo och leva än vad det gör här. Men om jag kan hitta ett bra jobb som jag har lite lediga dagar på så har jag ju tid att åka över till Sverige och handla lite. Det är klart att jag msåte åka hit ändå för jag vill ju träffa min familj och de vänner som då är kvar här. Jag kan få jobb på ett företag som min kompis jobbar på. Men det var i en stad som jag aldrig hört talas om och det var nåt försäljningsjobb. Jag tycker ju att sånt är så tråkigt. Men jag kan ju börja där och sen leta vidare efter nåt bättre när jag väl är där.

Ny

Hej! Jag vet inte riktigt hur man startar upp en blogg. Ska jag börja med att presentera mig? Nej, jag tror jag vill vara lite anonym så kommer det mer ärliga tankar och funderingar ur mig. Om ingen vet vem jag är så kan jag nog lättare få ur mig mina ord och inte behöva tänka på vad nån tycker om mig. Jag vill kunna skriva om saker som händer och vara riktigt ärlig, inte skriva vad folk tror att jag tycker och tänker utan verkligen skriva hur jag känner. Det blir lite terapi det här, tillslut kanske jag kommer kunna vara riktigt ärlig i verkligheten också. Och då menar jag inte elak. Man kan vara ärlig och säga vad man tycker och sen kan man vara elak och säga saker som sårar som egentligen inte behövde sägas från första början. Så det här blir ärlighets-bloggen. Välkommen tillbaka att läsa näär jag kommit med något nytt.